Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om saken, det är ju överenskommet? sade den
ömhjärtade Tom.
— Det skola vi visst inte; men det är fasligt illa
att säga osanningar, sade Demi och såg ut, som om
det fasansfulla mycket förhöjdes därav, att straffet
icke drabbade syndaren, utan den snälle, snälle
morbror Fritz.
— Det är väl bäst, att vi alla maka oss undan, så
att Nat kan gå upp i övre våningen, ifall han vill
det, föreslog Frans och gick i spetsen för de andra
till ladan, deras tillflyktsort, då några ledsamheter
hände.
Nat infann sig icke vid middagsbordet, men mrs
Hanna bar upp litet mat åt honom och sade ett
trösterikt ord, som gjorde honom gott, ehuru han icke
vågade se henne i ansiktet. Efter någon stunds förlopp
hörde gossarna honom spela fiol och sade för sig själva:
— Nu har han kryat upp sig igen. Och han hade
verkligen kryat upp sig igen, men blygdes för att gå
ned, tills han, då han öppnade dörren, för att smyga
sig ut till skogen, fann Daisy sittande på trappan utan
arbete och utan någon docka, endast med sin lilla
näsduk i handen, som om hon sörjt över sin fångne vän.
— Jag ämnar mig ut, vill du inte komma med?
frågade Nat, som bjöd till att se ut, som om ingenting
varit på färde och dock kände sig tacksam för hennes
tysta sympati, emedan han föreställde sig, att var och
en måste anse honom för en usling.
— Ack ja! Och Daisy sprang efter sin hatt, stolt
att hava blivit vald till sällskaparinna åt en av de
stora gossarna.
De andra sågo dem gå, men ingen följde efter
dem, ty gossar äro mycket finkänsligare, än man tror
dem om, och de hade en instinktlik känsla av att
den snälla lilla Daisy var den vän, av vilken de kunde
påräkna mest sympati, när de råkat ut för något obehag.
Promenaden gjorde Nat gott, och han kom hem
mera stillsam än vanligt, men såg glad ut igen och
var helt och hållet betäckt med kransar av tusenskönor,
bundna av hans lilla lekkamrat, medan han låg på
gräset och berättade henne historier.
Ingen sade ett ord om morgonens uppträde, men
dess verkan var kanske just fördenskull så mycket
mera varaktig. Nat gjorde sig all upptänklig möda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
