Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tommy, medan han ledde den flåsande åsnan bredvid
den misshandlade kon.
— Du också, för du hjälpte till.
— Det gjorde vi alla, utom Demi, tillade Jack.
— Det var han, som ingav oss idén.
— Jag sade er, att ni inte skulle göra det! utbrast
Demi, som var ytterst förtvivlad över den stackars
Smörblommans tillstånd.
— Gamle Bähr kör väl bort mig, kan jag tro.
Frågar inte efter, om han gör det, mumlade Dan, men
såg betryckt ut i trots av sina ord.
— Vi skola alla bedja honom att icke göra det,
sade Demi, och de andra instämde, med undantag av
Stuffy, som smickrade sig med den förhoppningen, att
hela straffet skulle drabba ett enda brottsligt huvud.
Dan sade endast: gör er inga gråa hår för min skull;
men han glömde det aldrig, ehuruväl han åter ledde
gossarna på villospår, så snart frestelsen kom på honom.
Då mr Bähr såg djuret och hörde historien, sade
han just icke många ord, tydligen därför att han
fruktade, att han i de första ögonblicken av förtrytelse
skulle säga alltför mycket. Smörblomman inkvarterades
bekvämt i sitt stall, och gossarna fingo gå upp på
sina rum, tills det skulle bli kvällsvardsdags. Detta
korta uppskov gav dem tid att tänka litet närmare på
saken, att undra på, vad straffet skulle bliva och att
försöka utfundera, vart Dan skulle komma att sändas.
Denne visslade oförtrutet i sitt rum, på det att ingen
skulle tro, att han lade det minsta på sinnet; men
medan han väntade på att få veta sitt öde, blev åtrån
att stanna kvar starkare och starkare, ju mer han
erinrade sig den trevnad och välvilja, han rönt där,
den hårda medfart och den vanvård, han varit utsatt
för annorstädes. Han förstod, att de sökte att hjälpa
honom, och i sitt innersta hjärta var han tacksam,
men hans stormiga liv hade gjort honom hård och
bekymmerslös, misstänksam och egensinnig. Han
hatade allt slags tvång och uppreste sig däremot liksom
ett otämt djur, även om han visste, att det var välment,
och dunkelt insåg, att det var till hans eget bästa.
Han beredde sig på att åter driva vind för våg och
stryka omkring i staden, som han gjort nästan hela
sitt liv, en utsikt, som bragte honom att rynka sina
svarta ögonbryn och se sig omkring i det väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
