Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ombonade lilla rummet med ett fundersamt uttryck, som
skulle hava rört ett mycket hårdare hjärta än mr Bährs,
om han sett det. Det försvann likväl ögonblickligen,
när den gode mannen inträdde och på sitt vanliga
allvarsamma sätt sade:
— Jag har hört, hur alltsammans tillgått, Dan, och
ehuru du återigen brutit mot ordningsstadgarna, ämnar
jag låta dig göra ett försök till, för att göra mrs Bähr
till viljes.
Dan rodnade ända upp över öronen, då han så
oväntat såg sig tagen till nåder, men han svarade
endast på sitt tvära sätt:
— Jag visste inte, att det fanns något förbud mot
tjurfäktning.
— Som jag aldrig föreställt mig, att någon sådan
kunde äga rum i Plumfield, har jag aldrig stiftat någon
sådan lag, svarade mr Bähr, mot sin vilja småleende
över gossens undflykt. Därpå tillade han allvarligt:
Men en av de första och viktigaste av våra få lagar
är att vara god mot varje oskäligt djur här finnes.
Jag vill, att var och en, var levande varelse utan
undantag, skall vara lycklig här, att de alla skola älska,
förtrösta på och tjäna oss, såsom vi redligt och
beredvilligt älska, förtrösta på och tjäna dem. Jag har ofta
sett, att du är mera god mot djur än de andra
gossarna, och mrs Bähr ansåg det för ett mycket vackert
drag av dig, emedan det enligt hennes tanke bevisade
ett gott hjärta. Men du har gäckat vår förväntan i
det hänseendet, och det gör oss ont, ty vi hoppades
att göra dig helt och hållet till en av de våra. Skola
vi försöka på igen?
Dans ögon hade varit fästa på golvet, och han
bultade nervöst med händerna på det trästycke på
vilket han täljt, då mr Bähr kom in, men då han
hörde den vänliga rösten framställa denna fråga,
blickade han hastigt upp och sade i en mera vördnadsfull
ton, än han dittills plägat:
— Ja, var så god!
— Välan då, vi skola icke mera tala om saken;
det blir endast ingen utvandring av i morgon, utan
du måste stanna hemma, liksom de andra gossarna,
och ni måste alla sköta om stackars Smörblomman,
till dess hon blir frisk igen.
— Det skall jag göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
