Goss-skolan i Plumfield / 95 (1918) Author: Louisa May Alcott - Tema: Children's books Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SJUNDE KAPITLET.

Odygdiga Nan.

— Fritz, jag har fått en ny idé, utropade mrs Bähr,
då hon råkade sin man en dag efter skolans slut.

— Nå, min vän, vad är det för en? rågade han
och väntade tåligt att få höra den nya planen, ty mrs
Hannas idéer voro stundom så lustiga, att han icke
kunde låta bli att skratta åt dem, ehuru de vanligtvis
voro mycket kloka och han fann ett nöje i att sätta
dem i verket.

— Daisy behöver en kamrat, och för gossarna
skulle bli ganska nyttigt att ha en flicka till bland
sig; vi äro ju övertygade om riktigheten av systemet
att uppfostra små män och kvinnor tillsammans, och
det är hög tid, att vi handla i enlighet med vår
övertygelse. De ömsom smeka och tyrannisera Daisy, och
hon börjar bli bortskämd. De måste därför lära sig
saktmodiga maner och mera hyfsade seder, och något
bättre sätt att åstadkomma detta, än att låta dem umgås
med flickor, finnes icke.

— Du har rätt, såsom vanligt. Men vem är det
du vill taga hit? frågade mr Bähr, som på uttrycket i
hennes ögon såg, att mrs Hanna redan hade någon
att föreslå.

— Lilla Annie Harding.

— Vad! Odygdiga Nan, som gossarna kalla henne?
utropade mr Bähr med en skälmsk min.

— Ja, hon förvildas hemma, sedan hennes mor dog,
och hon är ett alltför begåvat barn, för att man skall
låta henne skämmas bort av tjänstefolket. Jag har
haft blicken fäst på henne sedan någon tid tillbaka, och
när jag häromdagen träffade hennes far i staden,
frågade jag honom, varför han icke skickade henne
i skola. Han svarade, att han gärna skulle göra det,
om han kunde finna en lika god flickskola som vår
goss-skola. Jag vet, att han skulle bli förtjust, om
hon finge komma hit; vad säger du således om, ifall
vi skulle fara dit över i eftermiddag och ställa om
saken?

— Har du inte mycket nog att tänka på, min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>