Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hanna, utan denna lilla zigenerska för att plåga dig?
frågade mr Bähr, strykande den hand, som låg på
hans arm.
— Visst inte, sade mrs Bähr glatt. Det roar mig,
och jag har aldrig känt mig lyckligare än här bland
pojkskaran. Ser du, Fritz, jag hyser mycken
sympati för Nan, just därför att jag själv var ett så
odygdigt barn, att jag fullkomligt känner till, hur det
förhåller sig med den saken. Hon har ett sådant
överflöd av livsandar, och om hon endast får lära, vad
hon skall taga sig till med dem, kommer hon att bli
en lika snäll liten flicka som vår Daisy. Kvick som
en eld, som hon är, skulle hon, om hon blott leddes in
på rätta stråten, snart finna ett nöje i undervisningen,
och vad som nu är en liten odygdspåse full av
skälmstycken skulle snart bli ett flitigt, lyckligt barn. Jag
vet, hur man skall få bukt på henne, ty jag minns,
hur min snälla mor fick bukt med mig, och...
— Och om du lyckas hälften så bra som hon,
skall du ha gjort ett storverk, inföll mr Bähr, som
var viss om, att mrs Bähr var den bästa och
älskvärdaste kvinna under solen.
— Hör på, om du gör narr av min plan, så skall
du få dåligt kaffe hela veckan, och vad skall du då
ta dig till, min gunstig herre? sade mrs Bähr och
nöp honom i örat, alldeles som om han varit en av
gossarna.
— Skall icke håret resa sig på Daisys huvud, när
hon får se Nans vilda fasoner? frågade mr Bähr kort
därefter, då Teddy kravlat sig upp på hans bröst och
Rob på hans rygg, ty de rusade alltid på sin far, så
snart skolan var slut.
— Kanske i början; men det kommer att göra
Daisy gott. Hon börjar bli förnumstig och lillgammal.
Hon hade alltid roligt, när Nan hälsade på för att
leka, och de två skola gagna varandra ömsesidigt, utan
att någondera vet av det. Halva undervisningskonsten
är att förstå, hur mycket barn kunna göra för
varandra, och när man skall låta dem vara tillsammans.
— Jag hoppas blott, att hon ej må bliva en ny
olycksfågel.
— Min stackars Dan! Jag kan aldrig riktigt
förlåta mig, att jag lät honom gå, sade mrs Bähr med
en suck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
