Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stulen, sade mrs Bähr, som gapskrattade liksom de
andra åt Nans kallblodighet.
— Jag sade dig ju, att vi skulle skicka efter den,
om den icke skulle komma. En annan gång får du
lov att vänta, ty du kommer att ådraga dig
ledsamheter, om du springer din väg. Lova mig det, eljest
vågar jag aldrig släppa dig ur min åsyn, sade mrs
Bähr och torkade dammet ur Nans lilla blossande
ansikte.
— Ja, jag lovar det; men pappa brukar alltid säga,
att man aldrig bör skjuta upp någonting, och därför
gjorde jag det inte.
— Ja, svara på det, om du kan! Jag tror, det är
bäst, att du nu låter henne få lite kvällsvard och
talar ett par ord mellan fyra ögon med henne längre
fram, sade mr Bähr, för mycket road för att vara
ond på den unga damen för hennes tilltags skull.
Gossarna tyckte, att det var ett »lyckat skämt»,
och Nan underhöll dem under hela kvällsvarden med
en skildring av sina äventyr, ty en hund hade skällt
på henne, en karl hade skrattat åt henne, en kvinna
hade givit henne en bakelse, och hennes hatt hade
fallit i bäcken, då hon, utmattad av ansträngningen,
lutade sig ned för att dricka.
— Jag inbillar mig, att du nu skall hava fullt upp
att göra, min vän; Tommy och Nan kunna minsann
förslå för en enda kvinna, sade mr Bähr en timme
senare.
— Jag vet, att det kommer att draga om en tid,
innan jag kan tämja barnet, men hon är en så
högsint, varmhjärtad liten varelse, att jag skulle hålla av
henne, om hon ock vore två gånger så odygdig som
hon är, svarade mrs Hanna, pekande på den glada
gruppen, mitt i vilken Nan stod och delade ut sina
tillhörigheter till höger och vänster, så frikostigt, som
om hennes stora kartong varit alldeles bottenlös.
Det var dessa vackra drag, som snart gjorde lilla
»vildhjärnan», såsom de kallade henne, till en
gunstling hos var och en. Daisy klagade aldrig mer, att
hon hade tråkigt, ty Nan hittade på de allra roligaste
lekar, och hennes upptåg tävlade snart med Tommys,
till hela skolans förlustelse. Hon begrov Daisys stora
docka och glömde den en hel vecka och fann den duktigt
möglig, när hon grävde upp den. Daisy var alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
