Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtvivlad, men Nan bar dockan till målaren, som hade
arbete i huset, och fick honom att måla den tegelröd,
med stirrande svarta ögon; därpå styrde hon ut henne
med plymer och en scharlakansröd flanelltröja och en
av Neds blyyxor, och i en indiansk hövdings
skepelse ihjälslog för detta Popydilla med tomahavvken
alla de andra dockorna, så att hela barnkommaren
strömmade av dockblod. Hon gav bort sina nya skor
åt en tiggarunge i den förutsättning, att man skulle
låta henne få gå barfota, men fann det omöjligt att
förena barmhärtighet med bekvämlighet, samt tillsades
att begära lov, innan hon gjorde sig av med sina
klädespersedlar. Hon förtjuste gossarna genom att göra
en brännare av ett trästycke, försett med två stora
med terpentin genomdränkta segel, som hon i
skymningen påtände, varefter hon lät det lilla fartyget
flyta ned utför bäcken. Hon spände den gamla
kalkontuppen framför en korgvagn och lät honom sedan trava
kring huset med svindlande fart. Hon gav bort sitt
korallhalsband för fyra olyckliga kattungar, som några
hjärtlösa pojkar hållit på att pina, och skötte dem
några dagar så ömt som en mor, strök cerat på deras
sår, matade dem med en docksked och sörjde dem,
när de dogo, till dess hon tröstades med en av Demis
bästa sköldpaddor. Hon förmådde Silas att på hennes
arm tatuera ett ankar likt hans och tiggde och bad
att få en blå stjärna på vardera kindbenet, men han
tordes icke, ehuru hon ömsom smekte, ömsom grälade,
så att den godmodige karlen önskade, att han kunnat
göra henne till viljes. Hon red på varje djur, som
fanns på stället, från den stora hästen Andy till det
ilskna svinet, från vilket man med möda lyckades
rädda henne. Vad helst gossarna vågade, det
försökte också hon genast, huru farligt det än kunde
vara, och de tröttnade aldrig att sätta hennes mod
på prov.
Mr Bähr föreslog, att man skulle pröva, vem som
kunde studera bäst, och Nan fann lika mycket nöje
i att begagna sin snabba fattningsförmåga och sitt goda
minne som sina snabba fötter och sin munvighet,
varemot gossarna fingo göra sig all upptänklig möda, för
att bibehålla sina platser, ty Nan visade dem, att flickor
kunna göra de flesta saker lika bra som gossar, och
somliga saker bättre. Några belöningar gåvos icke i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
