Goss-skolan i Plumfield / 145 (1918) Author: Louisa May Alcott - Tema: Children's books Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pysen på knä vid Dans säng, knäppte ihop sina
knubbiga händer och sade sakta:

— Dode Gud, väsinna va och en och hjäpp mej
att bi dod.

Därpå bars han, ljuvt småleende och med sömnen
i ögonen, bort på sin mors skuldra.

Men sedan aftonens samtal voro förbi, aftonens
psalmer sjungna och söndagens fridfulla tystnad vilade
över huset, låg Dan fullt vaken i sitt trevliga rum,
tänkande nya tankar, kännande nya förhoppningar och
önskningar uppstå i sitt barnsliga hjärta, ty två goda
änglar hade inträtt i det; kärleken och tacksamheten,
begynte det verk, som tiden och bemödanden skulle
fullända, och med fast föresats att hålla sitt första löfte
hopknäppte Dan sina händer i mörkret och framviskade
sakta Teddys lilla bön:

— Gode Gud, välsigna var och en och hjälp mig
att bliva god.

ELFTE KAPITLET.

Morbror Teddy.

En hel vecka rörde sig Dan blott så mycket, som
behövdes för att komma från sängen till soffan; en
lång och svår vecka, ty den skadade foten värkte
gruvligt ibland, de stilla dagarna voro mycket tröttsamma
för den livlige gossen, som längtade att komma ut och
njuta av sommarvädret, och isynnerhet svårt var det
att vara tålig. Men Dan gjorde sitt bästa, och var och
en hjälpte honom på sitt olika vis, och sålunda
förflöt tiden, och han belönades till slut genom att på
söndagsmorgonen höra doktorn säga:

— Den här foten börjar det att gå bättre med, än
jag väntat. Giv pojken en krycka i eftermiddag och
låt honom linka omkring i huset en smula.

— Hurra! ropade Nat och for av som en blixt
för att förkunna de andra gossarna den glada nyheten.

Var och en var mycket glad, och efter
middagen samlades hela skaran för att se Dan på krycka
gå några slag fram och tillbaka i förstugan, innan
han slog sig ned i portgången för att hålla ett slags

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>