Goss-skolan i Plumfield / 163 (1918) Author: Louisa May Alcott - Tema: Children's books Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TOLFTE KAPITLET.

Blåbär.

Det var ett ideligt skrammel med tennstop,
mycket spring hit och dit och upprepade böner om
någonting att äta, en augustieftermiddag, ty gossarna skulle
ut och plocka blåbär och gjorde lika mycket väsen
därav, som om de skulle begiva sig av för att söka
upptäcka nordpolen.

— Nu, mina gossar, laga er undan så sakta ni kan,
ty Rob är lyckligtvis ur vägen och kan inte se er,
sade mrs Bähr, i det hon knöt Daisys bredbrättade
hatt och utströk vecken ur det stora, blå förklädet,
som hon knutit kring Nan.

Men planen lyckades icke, ty Rob hade hört
stimmet, beslutat att gå med och gjort sig i ordning, utan
att drömma om, att han kunde hava missräknat sig.
Truppen stod just i begrepp att avtåga, då den lille
mannen kom marscherande utför trapporna med sin
bästa hatt på sig, ett blankt tennstop i handen och
ett ansikte skinande av tillfredsställelse.

— Ack, herregud! Det här blir ett vackert
spektakel, suckade mrs Bähr, som fann sin äldste son ganska
svår att handskas med ibland.

— Jag är alldeles färdig, sade Rob och tog sin
plats inom lederna med så fullkomlig omedvetenhet
om sitt misstag, att det verkligen syntes bra hårt att
taga honom ur hans villfarelse.

— Det är för långt för dig, min älskling; stanna
hemma och tag vård om mig, ty jag kommer att bli
alldeles ensam, började modern.

— Du har Teddy. Jag är en stor gosse, och
således kan jag gå med; du sade, att jag skulle få det,
när jag blev större, och det är jag nu, envisades Rob,
och ett moln började fördunkla glädjestrålarna på hans
lyckliga ansikte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>