Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vi skola gå till den stora hagen, och det är en
evig väg, och vi vilja inte, att du skall hänga efter,
skrek Jack, som icke beundrade smågossar.
— Jag skall inte hänga efter, jag skall springa och
hålla lunken. O, mamma, låt mig följa med! Jag
skall plocka mitt nya stop fullt och taga med allt åt
dig. Låt mig få det, låt mig få det, jag lovar att
vara snäll, bad Robert och såg upp till sin mor med
en så bedrövad, om gäckade förhoppningar vittnande
min, att hon började svikta i sin föresats.
— Men min söta vän, du kommer att bli så trött
och varm, att du alls inte får roligt. Vänta, tills jag
går; då skola vi stanna ute hela dagen och plocka så
många bär, du önskar.
— Du går aldrig, du har så bråttom, och jag är
trött på att vänta. Jag vill helst gå själv och plocka
bären åt dig alldeles ensam. Jag är road av att plocka
dem, och jag vill plocka mitt nya stop fullt ända till
brädden, sade Rob snyftande.
Den rörande anblicken av stora tårar, som tillrade
ned i det kära nya stopet och hotade att fylla det med
saltvatten i stället för blåbär, rörde alla de närvarande
damerna. Hans mor klappade den gråtande på ryggen,
Daisy erbjöd sig att stanna hemma med honom, och
Nan sade på sitt beslutsamma sätt:
— Låt honom följa med; jag skall taga vård om
honom.
— Om Frans vore med, skulle jag ingenting ha
däremot; ty på honom kan man lita; men han är
ute och bärgar hö med pappa, och jag är icke så
säker på er andra, började mrs Bähr.
— Det är så långt, inföll Jack.
— Jag skulle bära honom, om jag ginge med —
jag skulle önska, att jag kunde det, sade Dan suckande.
— Tack, min vän; men du måste sköta din sjuka
fot. Jag önskar, du kunde gå. Vänta ett ögonblick,
jag tror, när allt kommer omkring, att jag hittat på
en utväg, och mrs Hanna sprang ut på trapporna och
viftade vilt med sitt förkläde.
Silas körde just av med hövagnen, men vände nu
om och samtyckte genast, då mrs Hanna föreslog, att
han skulle taga hela sällskapet med sig ut till hagen
och fara och hämta dem klockan fem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
