Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till mods, och en gång tror jag verkligen, att jag för
en minut tänkte på att rymma.
— Varför gjorde ni det inte? sade Dan, i det han
med synbar åtrå att fullfölja ämnet kom fram och
lutade sig mot det låga fönsterbrädet.
— Jag insåg, att det var dåraktigt, och kärlek till
min moder höll mig kvar hemma.
— Jag har ingen mor, begynte Dan.
— Jag trodde, att du hade en nu, sade mrs Hanna
och strök sakta det sträva håret ur hans heta panna.
— Ni är alldeles obeskrivligt god mot mig, och jag
kan aldrig vara er nog tacksam, men det är inte
alldeles detsamma, eller hur? sade Dan och såg upp
till henne med en tankfull, forskande blick, som gick
henne djupt till hjärtat.
— Nej, kära du, det är icke detsamma och kan
aldrig vara det. Jag tror, att en egen moder skulle
hava varit till stor nytta för dig. Men eftersom du
ingen har, så låt mig intaga hennes plats. Jag fruktar
att jag inte gjort allt, vad jag bort; eljest skulle du
icke vilja lämna mig, tillade hon sorgset.
— Jo, det har ni! utbrast Dan ivrigt. Jag vill
inte gå, och jag ämnar inte gå, om jag kan låta bli.
Men litet emellan förekommer det mig, som om jag
måste giva mig luft på något sätt. Jag känner ett
behov att löpa rakt framåt någonstädes, att slå sönder
något eller piska upp någon. Jag vet inte varför, men
jag gör det, och det är alltihop.
Dan skrattade, medan han sade detta, men det
var hans fulla allvar, ty han rynkade sina svarta
ögonbryn och slog näven i fönsterbrädet med sådan kraft,
att mrs Hannas fingerborg hoppade ned i gräset. Han
gick och hämtade den åt henne, och då hon tog den,
fasthöll hon den stora bruna handen och sade med en
blick, som visade, hur påkostande det föreföll henne:
— Välan, Dan, spring din kos, om du måste det,
men spring inte långt och kom snart tillbaka till mig,
ty jag skall ganska mycket sakna dig.
Han blev tämligen bestört över denna oväntade
tillåtelse att spela rymmare, och detta minskade på
visst sätt hans begär att gå sin väg. Han förstod
inte varför, men det gjorde mrs Hanna, och som hon
kände människosjälens naturliga vrånghet, räknade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
