Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördärvade hans glädje över det lilla underverk,
medlidandet gjort för honom genom att bringa de vissnade
grenarna att bära en främmande frukt.
Stuffy hade åtskilliga prövningar med sina
meloner, ty som han var otålig att få smaka dem, smorde
han kråset med dem i smyg, innan de voro mogna,
och gjorde sig så sjuk, att det för en dag eller två
syntes ovisst, huruvida han någonsin skulle komma
att äta några flera. Men han kravlade upp sig igen
och serverade sin första cantaloupe, utan att själv
smaka en munsbit. De voro förträffliga meloner, ty
han hade planterat dem på en solig backe, där de
fort mognade. De sista och bästa sutto ännu kvar
vid rankorna, och Stuffy hade förklarat, att han
ämnade sälja dem åt en granne. Detta var en
missräkning för gossarna, som hoppats att själva få äta
melonerna, och de tillkännagåvo sitt missnöje på ett
nytt och i ögonen fallande sätt. Då Stuffy en morgon
kom för att skåda på de tre vackra vattenmelonerna,
han gömt för att föras till torgs, fann han till sin
fasa ordet svin, skuret i vita bokstäver på det gröna
skalet, stirra mot sig från alla tre. Han blev ytterst
förbittrad och rusade till mrs Hanna för att erhålla
upprättelse. Hon lyssnade till vad han hade att
andraga, betygade honom sitt deltagande och sade sedan;
— Om du vill ge skrattet en annan vändning, så
skall jag säga dig, hur du skall bära dig åt, men då
måste du avstå från dina meloner!
— Gott, det går jag in på, ty jag kan inte piska upp
alla gossarna, men jag skulle gärna vilja ge dem en
minnesbeta, de lågsinta lymlarna, muttrade Stuffy, vars
blod ännu var i jäsning.
Mrs Hanna var emellertid tämligen säker på, vem
som gjort skälmstycket, ty hon hade föregående afton
sett tre huvuden på ett misstänkt sätt slå sig ihop i
soffhörnet, och när dessa huvuden nickade och
småskrattade och viskade, så visste den erfarna kvinnan,
att något tjuvpojkstreck var i görningen. En månljus
natt, ett prassel i det gamla körsbärsträdet vid Emils
fönster, en skråma på Tommys finger, allt bidrog till
att styrka hennes misstankar, och sedan hon i någon
mån blidkat Stuffys vrede, bad hon honom bära sina
misshandlade meloner till hennes rum och icke säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
