Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett ord åt någon om vad som förefallit. Han gjorde
så, och de tre gyckelmakarna blevo helt häpna över,
att han så lugnt upptog deras skämt. Därmed var
hela nöjet fördärvat, och att melonerna helt och hållet
försvunnit, oroade dem. Det gjorde ock Stuffys
godlynthet, ty han såg mera belåten och frodig ut än
vanligt och lät sina blickar glida över dem med en
min av lugnt medlidande, som i hög grad
förbryllade dem.
Vid middagen upptäckte de varför, ty då
drabbade dem Stuffys hämnd, och skrattet vände sig
verkligen mot dem. Då puddingen var äten och frukten
framsattes, inträdde åter Mary Ann med häftiga
ryckningar i skrattmusklerna och bar in en stor
vattenmelon. Silas följde efter med en annan, och Dan
bildade eftertruppen med en tredje. En sattes framför
vardera av de brottsliga, och de läste på det blanka
gröna skalet detta tillägg till deras eget verk: »Svinet
hälsar så mycket och beder att hålla till godo.» Alla
andra läste det också, och ett skallande skratt utbrast,
ty eftersom ryktet om sprattet spritt sig genom
viskningar, så förstod var och en det följande. Emil, Ned
och Tommy visste icke, vart de skulle vända sina
blickar och hade ingenting att säga till sitt
urskuldande; de deltogo därför visligen i skrattet, skuro upp
melonerna, bjödo omkring dem samt sade, vad alla
de övriga erkände för sant, att Stuffy hittat på en
klok och rolig utväg att vedergälla ont med gott.
Dan hade ingen trädgård, ty han hade varit borta
eller lam större delen av sommaren; därför hade han
hjälpt Silas varhelst han kunnat, huggit ved åt Asia
och så väl skött gräsplanen, att mrs Hanna alltid hade
släta gångstigar och en väl avmejad gräsmatta framför
sin dörr.
När de andra bärgat sina skördar, såg han
bedrövad ut över, att han hade så litet att visa, men
då det led framåt hösten, erinrade han sig en skörd
i skogsbackarna, som väl ingen skulle tvista med
honom om, och som företrädesvis var hans tillhörighet.
Varje lördag begav han sig ut till skogarna, fälten
och kullarna och kom alltid hem, lastad med byten,
ty han tycktes känna de ängar, där den bästa violrot
växte, det snår, där sassafrasen var mest aromatisk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
