Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordning. Läxorna överlästes och förhördes, och Frans var
en tålig, angenäm läromästare, vilken försiktigt avhöll
sig från varje undervisning, som översteg hans krafter,
samt upprätthöll ordningen mera genom den omedvetna
värdighet, som sorgen förlänade honom, än genom ord
och förmaningar. De små gossarna voro färdiga, då
steg hördes i förstugan, och var och en blickade upp
för att läsa nyheterna i mr Bährs ansikte, i detsamma
han inträdde. Det vänliga ansiktet sade dem genast,
att Demi ej mer hade någon fader, ty det var avtärt
och blekt och fullt av öm sorg, som gjorde det omöjligt
för honom att svara Rob, då denne sprang emot honom
och i en förebrående ton sade:
— Vad förmådde dig väl att gå och lämna mig
mitt i natten, pappa?
Minnet av den andre fadern, som lämnat sina barn
på natten för att aldrig mer återvända, kom mr Bähr att
trycka sin egen gosse tätt intill sig och för en minut
gömma sitt ansikte i Robs lockiga hår. Emil lade ned
sitt huvud på hans armar, Frans, med det ungdomliga
ansiktet blekt av deltagande och sorg, gick och lade sin
hand på farbroderns skuldra, och de andra sutto så
stilla, att det svaga prasslet av de utanför fallande
löven tydligt hördes.
Rob kunde icke riktigt fatta, vad som hänt, men
det plågade honom att se pappa så nedslagen, och
därför lyfte han upp sitt sänkta huvud och sade med
sin lilla pipande stämma:
— Gråt inte, pappa, vi ha alla varit så snälla och
ha läst våra läxor utan dig, och Frans var lärare.
Nu blickade mr Bähr upp, försökte att småle och
sade i en tacksam ton, som kom gossarna att anse sig
för riktiga helgon: — Jag tackar er av allt mitt hjärta,
mina gossar. Det var ett vackert sätt att hjälpa och
trösta mig. Jag skall inte glömma det, det försäkrar
jag er.
— Frans föreslog det och var en ypperlig lärare till
på köpet, sade Nat, och de andra läto höra ett
bifallssorl, som var ytterst tillfredsställande för den unge
magistern.
Mr Bähr satte ned Rob, reste sig upp, lade armen
om sin långe brorsons skuldra och sade med en blick
av uppriktig belåtenhet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
