Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men nu nog, jag står inte ut längre, och mr Bähr
avlägsnade sig hastigt, alldeles överväldigad av sorg,
ty i John Brooke hade han förlorat både en broder
och en vän, och det fanns ingen kvar, som kunnat
fylla hans plats.
Hela denna dag var det mycket tyst i huset; de
små gossarna lekte helt stilla i barnkammaren; de
andra, som kände sig till mods, liksom om söndagen
kommit mitt i veckan, tillbragte den med att spatsera,
att sitta i pilträdet eller hos sina favoritdjur; alla tyckte
de, att någonting milt, rättrådigt, och starkt gått bort
ur deras lilla värld, lämnande efter sig en känsla av
saknad, som tilltog för varje timme. I skymningen
kommo mr och mrs Bähr hem ensamma, ty Demi och
Daisy voro nu sin moders bästa tröst och kunde icke
lämna henne. Stackars mrs Hanna tycktes vara alldeles
uttröttad och behövde uppenbarligen samma slags tröst,
ty hennes första ord, då hon kom uppför trapporna,
voro: — Var är min lille gosse?
— Här är jag, svarade en späd stämma, då Dan
lade Teddy i hennes armar, samt tillade, då hon tryckte
honom till sitt hjärta, min Danny tod våd om mej hela
daden, och jag haj vajit täll.
Mrs Bähr ämnade tacka den trogne skötaren, men
Dan körde undan gossarna, som samlats i förstugan
för att möta henne, och sade med dämpad stämma:
— Håll er på avstånd, hon tål inte vid, att vi bråka
med henne nu.
— Nej, håll er inte på avstånd. Jag behöver er
alla. Kom in och låt mig få se er, mina gossar. Jag
har försummat er alla i dag, och mrs Hanna sträckte
ut händerna åt dem, medan de skockades kring henne
och förde henne till hennes eget rum, talande föga,
men uttryckande mycket genom kärleksfulla blickar och
klumpiga små bemödanden att visa sin sorg och sitt
deltagande.
— Jag är så trött, jag skall ligga här och smeka
Teddy, och ni skall servera mig litet te, sade hon,
försökande att tala i en glad ton för deras skull.
Ett allmänt rusande till matsalen följde härpå, och
bordet skulle hava blivit plundrat, om mr Bähr icke
blandat sig i saken. Det överenskoms, att en skvadron
skulle bära in moderns te, och en annan bära ut det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
