Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade baresta styrka nog att räcka mig sin hand
och säga: »tackar, kamrat», och det var de sista ord,
han sade, för han dog en timme efter sedan han kommit
till fältlasarettet.
— Hur glad du måste hava varit, för det du var
beskedlig mot honom! sade Demi, på vilken historien
gjort ett djupt intryck.
— Åja, det gav mig verkligen tröst, då jag tänkte
därpå, men jag låg där allena i flera timmar med mitt
huvud på Majors hals och såg månen gå upp. Jag skulle
gärna givit det stackars djuret en hederlig begravning,
men det var inte möjligt; därför skar jag av ett stycke
av hans man och har förvarat det alltsedan dess.
Skall jag visa dig det, sötungen lilla?
— Ack ja, var så god, svarade Daisy och torkade
bort sina tårar för att se det.
Silas tog fram en gammal »taska», såsom han
kallade sin plånbok, och framdrog ur en inre ficka ett
stycke brunt papper med en sträv lock av vitt tagel.
Barnen sågo tyst på den, medan den låg i den breda
handen, och ingen fann något att förlöjliga i den kärlek,
Silas hyste till sin goda häst Major.
— Det var en söt historia, ehuru den kommit mig
att gråta, Si, sade Daisy och hjälpte honom att veckla
ihop och lägga undan sin lilla relik, medan Nan
stoppade en hand full rostad majs i hans ficka och
gossarna högt uttalade sina smickrande omdömen om hans
historia, i vilken de tyckte att det funnits två hjältar.
Han avlägsnade sig, alldeles överväldigad av de
hedersbetygelser, som ägnades honom, och de små
sammansvurna fortforo att språka om historien, medan de
väntade på sitt nästa offer. Det var mrs Hanna, som
kom in för att taga mått på Nan till några nya förkläden,
som hon gjorde åt henne. De läto henne komma väl
in och slogo sedan ned på henne, förkunnande för
henne den lag, de stiftat, och bedjande om historien.
Mrs Hanna var mycket road åt den nya råttfällan
och samtyckte genast, ty ljudet av de glada rösterna
hade framträngt över förstugan på ett så behagligt
sätt, att hon riktigt längtade att vara med och glömde
sina egna oroliga tankar på syster Meg.
— Är jag den första råttan, ni fångat, ni sluga
kattor i stövlar? frågade hon, då hon leddes till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
