Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag är inte rik, men jag känner till många av de
fattigas prövningar; dessa fem dollars äro likväl mina,
och dem skall jag giva er för era barns skull.»
Den hårda, snikna blicken i mannens ögon
förvandlades till en tacksam, då han tog den frivilligt
givna summan och lämnade de fader- och moderlösas
pengar oantastade. Han for vidare med morfar, tills
de nalkades staden, då han bad att få stiga ur. Morfar
skakade hand med honom och ämnade köra vidare,
då mannen, liksom lydande en oemotståndlig drift, sade:
»Jag var förtvivlad, när vi möttes, och ämnade plundra
er, men ni var så god mot mig, att jag ej kunde
det. Gud välsigne er, herre, för det ni avhållit mig
från att göra det.»
— Fick morfar någonsin återse honom? frågade
Daisy.
— Nej, men jag tror, att mannen fann arbete och
aldrig mer försökte att råna någon.
— Det var ett besynnerligt sätt att behandla
honom. Jag skulle ha sträckt honom till marken, sade Dan.
— Man kommer alltid längre med saktmod än med
våld. Försök på en gång, sade mr Bähr och steg upp.
— Ack, berätta en till, jag ber, skrek Daisy.
— Ni måste, tant Hanna gjorde det, tillade Demi.
— Då skall jag bestämt icke göra det, utan gömma
min andra berättelse till nästa gång. För många
historier äro lika skadliga som för mycket konfekt. Jag
har erlagt min plikt, och nu går jag, och mr Bähr
sprang undan för brinnande livet, följd i hack och häl
av hela flocken. Han hade likväl försprånget, kom
helskinnad undan till sin studerkammare och lät
gossarna stimmande gå tillbaka till skolrummet.
De hade blivit så uppiggade av kapplöpningen,
att de icke förmådde hålla sig stilla som förut, och
en livlig blindbock kom i gång, under vilken Tommy
visade, att han lagt moralen i den sista historien på
hjärtat, ty då han fångade Nan, viskade han henne
i örat:
— Det gör mig ont, att jag kallat dig en förarglig
flickunge.
Nan ville icke låta sig överträffas i godhet, därför,
då de lekte: »Göm ringen, göm ringen, göm den
alltför väl!» och det var hennes tur att gå omkring, sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
