Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhoppning att få ihop litet pengar till ett hem för
fader- och moderlösa barn, vilket åtskilliga beskedliga
människor ämnade grundlägga. Hans föreläsning var
ganska inbringande, och han stack en betydlig
penningsumma i sin ficka och kände sig mycket lycklig
över utgången. Medan han i sin schäs for till en
annan stad, kom han sent på eftermiddagen till ett
ödsligt vägstycke och tänkte just, vilken förträfflig plats
det skulle vara för stråtrövare, då han såg en karl
med styggt utseende komma ut ur skogen mitt
framför honom och långsamt gå framåt, som om han
väntat, tills morfar skulle hinna fram. Tanken på pengarna
gjorde morfar ganska orolig, och först ämnade han
vända och köra därifrån. Hästen var dock trött, och
dessutom ville han icke visa, att han misstänkte
karlen, därför körde han på, och när han kom närmare
och varseblev, hur fattig och sjuk och trasig karlen
såg ut, gjorde hans samvete honom förebråelser, och
han sade med sin välvilliga stämma:
»Min vän, ni ser trött ut, vill ni inte åka ett
stycke med mig?» Karlen tycktes överraskad, tvekade
ett ögonblick och steg sedan i. Han tycktes icke
hågad för att tala, men morfar fortfor att språka på sitt
kloka, uppmuntrande sätt, talade om, vilket svårt år
det varit, hur mycket de fattiga lidit, och hur kinkigt
det var att reda sig ibland. Mannen tinade upp så
småningom, och det välvilliga sätt, varpå han
tilltalades, gjorde ett sådant intryck på honom, att han
berättade sin historia. Han hade varit sjuk, kunde
icke få något arbete och var nästan utom sig av
förtvivlan. Det gjorde morfar så ont om honom, att han
nästan glömde sin fruktan och frågade karlen, vad
han hette, och sade, att han skulle försöka att skaffa
honom arbete i närmaste stad, eftersom han hade
vänner där. För att få tag i en blyertspenna och
papper och nedskriva adressen, drog morfar fram sin
digra plånbok, och i samma ögonblick han gjorde det,
var karlens öga på den. Då kom morfar ihåg, vad
som var i den, och darrade för sina pengar, men sade
helt lugnt:
»Ja, jag har här en liten summa för några fattiga,
fader- och moderlösa barn. Jag skulle önska, jag rådde
om den, så skulle jag gärna giva er en del därav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
