Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förväntan och vild otålighet att få veta, »vad som skulle
komma att hända».
Slutligen, efter mycket prasslande och hamrande
och mycket hörbara order från regissören, uppdrogs
ridån under ljuv musik, och Bess varseblevs sittande
på en stol bredvid en spisel av brun papp. En sötare
liten Cendrillon kunde man aldrig få se; ty den grå
kjolen var mycket trasig, de små nätta skorna voro
alldeles utslitna, ansiktet under det blonda håret var
så täckt, och hållningen vittnade om en sådan
nedslagenhet, att de ömma själar, som sågo på henne,
kände tårarna komma sig i ögonen, på samma gång
som de ovillkorligen måste draga på mun. Hon satt
alldeles tyst, tills en röst viskade »nu!» varpå hon
gav till en komisk liten suck och sade: »O, om jag
tunde få då på balen!» så naturligt, att hennes far
ursinnigt klappade i händerna och hennes mor utropade
»lilla älskling!» Dessa högeligen opassande känsloutbrott
kommo Cendrillon att glömma sig, så att hon skakade
på huvudet åt dem och i en förebrående ton sade:
»Ni få inte tala till mig.»
Tystnaden blev genast återställd, och tre
knackningar hördes på väggen. Cendrillon såg uppskrämd
ut, men innan hon kunde komma ihåg att säga »vad
är detta?» öppnade sig baksidan av spiseln liksom en
dörr, och hennes gudmor, feen, trängde sig och sin
spetsiga hatt med någon svårighet igenom. Det var
Nan i röd kappa och mössa med ett spö, som hon
svängde, i det hon i en bestämd ton sade: »Du skall
få gå, min söta vän.»
— Nu måste du kläda av mig och visa min granna
dräkt, genmälde Cendrillon, ryckande på sin bruna
kjol.
— Nej, nej; du måste säga: Hur kan jag gå i
mina trasor? sade gudmodern med sin naturliga röst.
— Att, ja, det måste jad; och prinsessan sade
det, utan att låta sin glömska det minsta bekomma sig.
— Jag skall förvandla dina trasor till en praktfull
dräkt, efter du är så god, sade gudmodern med sin
teaterstämma, varpå hon helt makligt lösknöt det bruna
förklädet och förevisade en bländande syn.
Den lilla prinsessan var verkligen vacker nog för
att göra hur många små prinsar som helst yra i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
