Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Taga vi en öfverblick öfver de hittills
behandlade figurerna, tyckas de nog alla ha sin upprinnelse
ur tvänne källor, dels känslan, dels tanken, ur
känslans behof af utbrott, ur tankens behof af reda. Man
skall lätt förnimma känslan röra sig i antitesens
pendelsvängning, i en stigande klimax, en bevingad
hyperbol, i ironien, i afbrytanden, i frågor o. s. v. För min
del har jag velat i dessa samma operationer också se
tanken i dess arbete. Han placerar föreställningarna
på ett praktiskt sätt och håller dem kvar. Äfven när
en figur i första rummet är uttryck, gest för känslan,
bildar den sig efter de teoretiska klarhetslagarna. Det
är på så sätt känslan får tillfredsställelse genom gesten.
För att lämna exempel på användandet af figurer
anför Cederschiöld, som sagdt, en monolog af den
franske författaren Marmontel. Detta exempel är så
till vida obekvämt för den, som vill framhäfva den
teoretiska sidan hos figurerna, som monologen ju ej
eftersträfvar tankemeddelande och särskildt i detta fall
— det är en arbetare i förtvifladt humör som talar —
är mera ett känsloutbrott än en kontemplation. Men
det är tydligen för den talande personens känsla en
lisa att få de befängda förhållandena lagda riktigt klart
fram för ögat. Mannen har ett behof att rätt lifligt
föreställa sig sakerna. Figurerna hjälpa honom härtill
och ge just därför utlopp för känslan.
Mellan de berörda figurerna och dem som
återstå tyckes mig vara en skillnad. De föregående gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
