Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreställningarna. Det kan hända att en person ser på något,
ett landskap, en människa, en situation, och att han
däri uppfattar en viss karaktär, som han skulle ha svårt
för att med ord återgifva, men medan han står och
betraktar, afspeglar sig kanske den ifrågavarande
karaktären i hans eget öga. Det är ögats omdöme, som
skvallrar om intrycken. Kan nu den känsla som
besjälar ögat, den vitala allmänförnimmelse som
beledsagar intrycket, på något sätt röja sig i stilen, så går
ögats språk öfver i det skrifna.
Att det personliga betyder så mycket i poesien,
är från teoretisk synpunkt icke oförklarligt. Det är
så rikt. Det är på en gång mångfaldigt och
enhetligt. Ett själstillstånd t. ex. är ännu blott abstrakt
återgifvet, innan det har individuell bestämdhet. De
reflexioner, som följa på hvarandra i exempelvis
Goethe’s «Zueignung« till Faust, äro i och för sig
icke så poetiska. Många andra kunde göra dem. Men
det kommer här någonting till: man känner en
människas andning i dem. Man förnimmer bakom orden
en stämning, hvari en vis mans hela lif samlar sig.
Man ser ett anlete, hvari ligger så oändligt mycket,
som icke kan sägas i ord, men bland annat det som
Napoleon fann däri, då han om Goethe yttrade: se
där en man, som har lidit mycket!
Med detsamma ett ord i framställningen får klang
af en personlighet, kommer en oändlighet af nytt
innehåll till. Det som talas om, har då icke längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
