Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— för att tala med en skolastiker — blott en qvidditas
utan därjämte en hæcceitas; dess forminnehåll blir så
mycket rikare, som personligheten är rikare än det
abstrakta.
Och det nya som kommer till, är icke blott en
ökning i mångfald utan ock i enhetlighet. Jag vill
påstå, att ingenting fattas verkligt enhetligt, förr än
det uppfattas på ett personligt sätt, med en
personlig syn. En s. k. själsstämning, som icke fått
individuell fyllighet, är ingen stämning. Dess
ingredienser ha icke gått ihop till ett helt. Därför sträfvar
hvarje på samma gång känslig och ärlig intelligens
af instinkt att nå denna personliga uppfattning. Han
känner på sig att han icke kommit till slut, innan
han nått den. Detta till och med i fråga om det,
som i sig sjelf är opersonligt. Ty äfven detta står
dock till sist i relation till det personliga. Vi
behöfva icke alltid betrakta det i denna relation. Det
vore icke väl, om en naturforskare, geograf, sociolog
0. s. v. skulle anse sig förbunden att alltid göra det.
Men i samma grad som vi se tingen i stort, se vi
dem i relation till något personligt. Jag är åtminstone
för egen del fullkomligt viss på, att fordran på
personlig prägel i poesien står i innerligt samband med
fordran på syntetisk uppfattning af lifvet.
Visst är i hvarje fall, att man icke får vara likgiltig
för rytmen, tonen i en framställning. Detta vare sig
det gäller vetenskaplig eller pedagogisk framställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
