Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg - Ur „Kung Fjalar“ (Tredje sången)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ne
Den slöts ej förr, än solen i vester sjönk,
Då föll af Bjarmerskaran den siste,
Och seger egde Fjalar, men mörk han stod
Med blottade stålet än i sin hand.
An får mitt svärd ej hvila, så hördes nu
Den gamles djupa, darrande stämma,
Halft är mitt verk, af fiender ser jag här
Den djerfvaste stå okufvad ännu.
Ej Bjarmen var min ovän, för hans skull ej
Mitt lugn mot hafvets stormar jag bytte;
Jag drog mot den, som gäckade fräckt mitt bud
Och gjorde min svurna ed till en lek.
Träd fram med slutna hjelmen du man, hvars dåd
Blott svagt med tungans gissel jag agar,
Ett annat språk jag önskar att tala nu,
Med skarpare egg det biter kanske.
Träd fram, din fader kallar dig nu till strid,
Det svärd, han gaf dig, blotta mot honom;
Om ej, så kom förkrossad oeh böj ditt knä,
Och dö med försonad skuld vid hans fot.
Han slöt. Ett sorl, som suckande vågens, doft,
Dog långsamt bort bland kämparnes skara,
Och tyst, förfärlig, hotande, ensam stod
Än qvar i sin väntan Gauthiods kung.
Då lade Hjalmar, segraren, svärd och sköld
På blodadt skeppsdäck tigande neder,
Och trädde vapenlös för sin fader fram,
Och böjde i vördnad knä vid hans fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
