Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andar, som knappt uppdykt ur oändlighetens vågor
och ständigt kringkastades på dem. Också tänkte
han vid detta tillfälle, att en fruktansvärd afgrund
fanns mellan den lidelse eller »den glädje att lefva»,
som innebodde hos hvarje människa, och dödens
oundvikliga öde. Han tänkte också, att alla
föregifna filosofiska system förgingo som skuggor och
att mässan var det enda varaktiga, som ensamt
lofvade oss evigheten.
Efter mässans slut var Plawicki en af de
första, som lämnade kyrkan. Han hade ännu två
plikter att uppfylla. Först skulle han förrätta sin
bön på sina båda hustrurs grafvar; därefter skulle
han bjuda fru Jamisz armen, alldenstund han hade
för vana att föra henne till hennes vagn. Tiden
var knapp, och han skulle för ingenting i världen
velat afstå från uppfyllandet af dessa åligganden.
Polaniecki följde honom. De befunno sig snart
vid grafstenarna, som voro infattade i korets
grundmur. Plawicki knäböjde och tycktes bedja med
andakt. Då han åter reste sig, runnö denna gång
verkliga tårar utför hans kinder.
»Ack!» suckade han och stack sin arm under
sin nevös. »Jag har förlorat dem båda ... och jag
måste ändå fortsätta att lefva!»
Men i samma ögonblick visade sig fru Jamisz
i kyrkporten, åtföljd af sin make, den unge
Gatowski och de båda jägarna, som med sådan kristlig
barmhärtighet talat om henne i kyrkan. Vid hennes
åsyn glömde Plawicki genast sin sorg och hviskade
i den unge mannens öra:
»Lägg väl märke till hennes ben, då hon stiger
upp i vagnen! ...»
De slöto sig till gruppen och hälsningarna
började. Plawicki presenterade sin gäst med
leende uppsyn, på förhand viss om den verkan han
skulle göra.
»En af mina kusiner, min nådiga, som enkom
kommit från Warschau för att omfamna mig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
