- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
25

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

härfåglar från björk till björk och ledsagade de
resande; framför dem rullade Gatowskis schäs,
skramlande som gammalt järn och upprörande
hvirflar af damm.

Snart befunno sig allesammans åter i Plawickis
stora matsal. Marie var värdinna vid bordet. Den
unga hunden, som var en skänk af Gatowski,
begagnade sig af sin företrädesrätt som nykommen
gäst och sprang från den ena till den andra,
viftande med svansen och läggande sina tassar på
de närvarands knän, tydligen mycket glad.

»En setter, och af ren ras till på köpet,»
försäkrade Gatowski; »kloka djur, sin husbonde blindt
tillgifna ... men man måste dressera honom ...»

»Jag tackar er så mycket,» upprepade den
unga flickan; »han är verkligen präktig!» Och
hon strök handen öfver djurets svarta och
glänsande hår, medan detta fäste sina lifliga ögon på
henne.

»Alldeles för förtrolig!» anmärkte den gamle
Plawicki med ett grin, sedan han åter ordnat
serveten på sina knän.

Gatowski fortfor emellertid att berömma sin
hunds förtjänster.

»Han skall ha bättre väderkorn än en vanlig
gordon ... ni skall få se.»

Vid dessa ord vände sig Polaniecki till Marie.

»Jagar ni, min fröken?» frågade han.

»Nej, visst inte. Det är ett nöje, som aldrig
frestat mig ... än ni själf?»

»Endast tillfälligtvis. Ni vet ju dessutom, att
jag bor i staden.»

»Men säg, Stas,» inföll Plawicki ... »är du
mycket med i sällskapslifvet?»

»Nästan intet alls ... Fru Emilia, min
bolagsman Bigiel, Waskowski, min forne lärare på lyceum,
som på gamla dagar blifvit vurmig ... Det är
allt ...»

»Det är inte bra, min gosse. En ung man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free