Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är onekligen ett nytt sätt att befria sig från sina
skulder!»
Maries första ingifvelse var att räcka honom
handen. Förstod han henne icke? Hade hon icke
förgäfves bedt sin far att betala deras gäst fore
de öfriga fordringsägarna? Ah, han kunde till och
med taga Krzemien; han kunde beröfva henne detta
kära hem! Allt, hellre än misstänka henne för
brist på uppriktighet och ärlighet! ...
Hon skulle just, försagd, förvirrad, nästan
bönfallande, uttala dessa ord, som sväfvade på
hennes läppar. Hon lyfte redan sina vackra fuktiga
ögon mot Polaniecki, då denne rått kastade henne
en förolämpning i ansiktet.
»Jag ville underrätta er om denna ovärdiga
komedi,» utbrast han. »Ty det är ju ändå ni,
som visat mig till er far! Tack för rådet! Men
som det synes mig mera fördelaktigt för er än för
mig, så torde ni tillåta, att jag för framtiden följer
endast min egen mening!»
Den unga flickan bleknade; hon darrade och
tårar af harm glänste i hennes ögon.
»Ni kan ostraffadt förolämpa mig,» sade hon.
»Jag har, tyvärr, ingen, som kan ställa er till
svars därför.»
Förtviflad, förödmjukad, ställde hon sina steg
mot dörren. Polaniecki förstod omsider, att han
öfverskridit all måtta. Han skyndade ut ur
salongen för att anropa henne om hennes förlåtelse
och erhålla den ... För sent! Marie hade stängt
in sig på sitt rum.
Det var således slut! Schäsen väntade på
honom ... han steg upp i den ... Krzemien
försvann snart för hans ögon. Hans själ öfversvallades
af en störtsjö af bitter förtrytelse, så att han
med en vild glädje endast tänkte på att hämna
sig. »Jag skall låta vräka dem,» sade han för sig
själf; »jag skall kasta dem på halmen ... Jag skall
tvinga dem att betala; utan nåd och förbarmande! ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
