Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att komma till henne i Reichenhall ... Det kan nog
hända, att jag låter fresta mig.»
»Nå väl, låt oss då göra ressällskap. Jag
tycker mycket om Salzburg. Och på det sättet
skall jag ha nöjet att hvarje dag se fru Emilia
och min kära Litka.»
Följande dag infann sig Polaniecki på
öfverenskommen tid hos Maszko. Advokaten lät genast
införa honom i sin salong, men infann sig själf
först efter en stund. Han hade nämligen en
förhandling med några fruntimmer, såsom betjänten
förklarat på ett på en gång högtidligt och
grannlaga sätt. Polaniecki hörde i själfva verket också
ljudet af röster och vissa ord, som trängde ända
till hans öron. Men han ägnade hela sin
uppmärksamhet åt raden af den unge advokatens
förfäder, hvilkas porträtt afstucko mot tapeternas
mörka färg: stordignitärer, pfalzgrefvar, borgherrar,
biskopar, abboter. Maszkos vänner misstänkte
visserligen äktheten af dessa familjeporträtt.
Isynnerhet fanns bland dem en vördnadsvärd abbé,
som var en vanlig skottafla för Bukackis drift.
Men Maszko uthärdade alla dessa pikar utan att
blinka. Han hade föresatt sig att tvinga sig på
världen, att förmå henne tro på hans förfäder, på
hans personliga betydelse, på hans gåfvor, på hans
snille. Han visste af erfarenhet, att i det
samhälle, där han ville skapa sig en plats, skeptiska
personer, tviflare eller skämtare icke ägde tillräckligt
allvar eller nog energi för att högt protestera
mot anspråk, som framställdes med djärfhet. Och
som djärfhet ingalunda saknades honom och han
därtill ägde ett ypperligt affärshufvud, kunde han
med rätta, med stöd af dylika medel, hoppas förr
eller senare stiga ganska högt.
Polaniecki hade först funnit honom förhatlig
och ingalunda bemödat sig om att dölja denna
sin känsla. Slutligen hade han emellertid vant sig
vid honom; det måste dessutom erkännas, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
