Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här omgafs han åtminstone af de mest hängifna
och bästa varelser i världen, hvaremot han icke
visste hvad som väntade honom där borta i
Warschau. Han lutade sig ut genom vagnsfönstret
och kunde icke taga blicken från Litkas sorgsna
och milda ansikte.
I Salzburg erfor han, att han måste vänta en
timme, innan snälltåget till Wien afgick. Han
begaf sig för den skull till utgången från
stationshuset, då han strax utanför väntsalen till sin
öfverraskning fick se Bukacki, som igenkändes på sin
elegant åtsittande ljusa jackett, sin monokel och
sitt lilla hufvud, som täcktes af en ändå mindre
mjuk filthatt.
»Är det inte Bukacki själf eller är det hans
skugga?»
»Lugna er,» svarade ’dekadenten’ med
vanlig osmaklighet, lika känslolöst som om de dagen
förut skilts åt. »Det är jag själf ... Hur står
det till?»
»Man skulle väl snarare kunna fråga er hvad
ni gör här? Reser ni till Reichenhall?»
»Som ni säger!»
Därpå lyfte han litet på sina halfslutna
ögonlock och tillade:
»Har ni förklarat er låga för fru Emilia?»
»Nej, ännu inte.»
»Fortsätt då i frid er väg, jag förlåter er!»
»Behåll ert skämt till en annan gång,» inföll
Polaniecki hastigt retad. »Vet ni inte, att Litka
sväfvar i lifsfara?»
Bukacki blef allvarsam. Han rynkade
ögonbrynen.
»Kors!» utbrast han. »Men är det så säkert?»
Polaniecki meddelade honom därpå i några
ord de anfall, som förekommit, äfvensom den
mening läkaren uttalat.
»Och ändå vill ni, att jag inte skall vara
pessimist!» utbrast dekadenten, sedan han åhört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
