Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag skall visa mig mycket uppriktig,» tänkte
han, »det är alltid den bästa och skickligaste
taktiken.»
Han befann sig snart vid hotellets port. Hans
hjärta klappade dubbelt hastigt.
»Om de vore utgångna!» tänkte han. »Om
jag lämnar mitt kort, finge man väl se, om
Plawicki ansåge sig böra återgälda mig mitt besök!»
Men portieren underrättade honom, att herr
Plawicki var hemma. Han lät sända upp sitt kort,
och några ögonblick därefter anmodades han att
stiga upp. Före detta herren till Krzemien satt
och skref vid sitt skrifbord. Med en lång pipa i
munnen sände han då och då ut tjocka rökmoln.
Vid åsynen af Polaniecki vände han sig till hälften
och gaf honom en blick genom sin lornjett med
guldbågar.
»God dag! God dag!» utropade han, »stig
då in!»
Den unge mannen bugade sig.
»Jag fick veta, att ni befann er i Warschau,»
sade han, »och ville för den skull hembära er
min vördnadsfulla hälsning.»
»Det är mycket vänligt af dig; jag väntade
mig det inte — vare det sagdt oss emellan —
ty vårt senaste samtal var obehagligt nog ...
och det var du skulden till, ja endast du! Men
efter som du kommer först till mig, så låter jag
glömskans svamp gå öfver det förflutna och går
in på att öppna min famn i min egenskap af
familjens öfverhufvud.»
I själfva verket nöjde sig onkel Plawicki med
att räcka honom fingerspetsarna öfver bordet.
Polaniecki tänkte för sig själf:
»Nå, må hin anamma mig, om det är dig jag
kom att söka, och om jag har minsta behof af
ditt öfverseende!»
Men högt frågade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
