Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jaså, ni har således bestämdt slagit er ner
i Warchau?»
»Ja, herre Gud! Och jag måste säga, att jag,
gamle landtbo, som varit van att stiga upp med
solen för att öfvervaka tusen olika bestyr på åker
och äng, känner mig alldeles vilsekommen i er
stad. Men jag kunde ju inte i längden helt och
hållet stänga in min dotter? Å, vet du hvad,
lifvet är endast en rad af uppoffringar!»
»Gamle pratmakare!» tänkte Polaniecki, som
för öfrigt icke hörde på honom, ty han hade sin
uppmärksamhet annanstädes. Det rum, hvari hans
onkel tog emot honom, stod i förbindelse med ett
angränsande rum, till hvilket dörren stod öppen.
Den unge mannens blickar återkommo oupphörligt
till denna dörr. Det var utan tvifvel Maries
helgedom; den unga flickan ville emellertid tydligen
icke visa sig.
En sinnesrörelse, som han fann löjlig,
bemäktigade sig honom. Med beslutsam ton frågade
han till slut:
»Skall jag inte få den äran att träffa min
kusin?»
»Marie har gått för att besöka den våning,
som jag hyrde i morse. Den ligger bara ett par
steg härifrån, och jag väntar henne tillbaka i
hvarje ögonblick. Tänk dig: ett riktigt
konfektskrin! Jag får ett arbetsrum och en sängkammare
... Marie har sitt eget rum; matsalen är litet
mörk ... men salongen är i stället ... en juvel ...»
Därpå uppräknade han lägenhetens alla
förmåner med en ordrikedom och ymnighet af
åtbörder, i hvilka man igenkände det gamla barn,
som hvarje flyttning och förändring roade, men
också den egoistiska sprätten, som log af
förtjusning åt alla de bekvämligheter han förutsåg.
»Jag lade genast vantarna på den, strax som
jag kom hit,» fortsatte han själfbelåtet. »Ser du,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
