Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Åttonde kapitlet - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade slutligen kunnat jämföra hennes lefvande
bild med den, som han bar inristad i sitt hjärta,
och verkligheten hade synts honom mera tjusande,
mera förtrollande än drömmen. Det var emellertid
icke allt. Sådan är människonaturens svaghet,
att blotta tanken på, att fröken Plawicka, långt
ifrån att sätta honom allt för högt i sin aktning,
tvärtom syntes anse honom stå under sig, var
alldeles tillräcklig för att genast, trots hans förargelse
och den vrede han erfor, det pris han satte på
att äga den unga flickan, plötsligt ökades tre
gånger i värde i hans ögon. Alla hans föreställningar
störtades i en ohjälplig förvirring. De drogo
honom åt alla håll och söndersleto hvarandra.
Midt under denna inre strid märkte han icke,
att han gått i en annan riktning än han skulle.
Nu såg han plötsligt förstaden Praga framför sig!
Dagen led mot sitt slut! Vid hans fötter flöt
Weichseln, och dess vågor flammade af purpurglöd.
Långt bort på andra stranden bortom de
gröna fläckarna i strandens närhet förtonade
vidsträckta rymder i ett blått och rosenrödt töcken.
Där borta bakom dimmans lätta slöjor hvilade i
en sommaraftons lugn landet, som Marie älskade
så högt och som hon förlorat genom hans
förvållande. Med blicken fäst på dessa försvinnande
linjer, tänkte Polaniecki:
»Jag kan undra hvad som skulle hända, om
jag återgåfve henne hennes Krzemien!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
