- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
88

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin nevö hans besök, precis tre dagar därefter,
hvarken mer eller mindre.

Polaniecki kunde knappt behärska den glädje,
som hans onkels ankomst orsakade honom. Detta
visade han för öfrigt tydligt i den ifver och
hjärtlighet, hvarmed han tog emot honom.

»Min sann,» utbrast han, »jag hade så när
inte känt igen er! Man skulle tro, att ni vore
endast tjugu år, käre onkel!»

»Smickrare!» svarade den gamle sprätten.
»Himlen är mulen och rummet litet skumt ...
Där har du förklaringen till ditt misstag!»

»Mulen himmel, skumt i rummet ... hvad ni
behagar, men jag vidhåller hvad jag sagt. Ung
som vid tjugu år! ... Och hvilken elegans, hvilken
hållning, hvilken smärt midja! Ah! Hvad jag
gärna skulle vilja likna er!»

Något öfverraskad af denna förtrolighet, men
lycklig öfver den beundran och de artigheter hans
utseende föranledde, protesterade herr Plawicki
för formens skull.

»Se så, du är, min sann, tokig! Jag skulle
kunna bli ond,» sade han med ett småleende.

»Blif ond, käre onkel; jag vill ändå slå vad
om, att ni skall förvrida hufvudet på hvem ni
behagar här i Warschau!»

»Ack! Det är slut; därifrån har jag afstått! ...»

»Än fru Jamisz då? Har jag inte med egna
ögon kunnat bevittna era triumfer?»

»Bah!»

Och herr Plawicki tillslöt till hälften ett öga
och slickade sig med tungspetsen om läpparna.
Därpå drog han upp ögonbrynen och sade på en
gång öfverseende och föraktfullt:

»Ser du, fru Jamisz kunde vara bra på landet!
Oss emellan hatar jag all tillgjordhet ... Det smakar
landtbo. Gud förlåte den stackars Jamisz för allt
hvad hennes konster låtit mig lida! Hvarje kvinna
måste ha mod att bli gammal; endast då kan den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free