Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lifligare böjelse, som hon ett ögonblick ingifvit oss,
ombildas till vänskap.»
»Häraf bör jag sluta, att ni aldrig tänker tala
om hvart ni härifrån skall bege er med den
vackra röda nejlika, jag ser i ert knapphål?»
»Jo bevars ... Maszko har bjudit mig och
några vänner på middag. Jag tänkte först säga
nej ... Du förstår: lämna Marie ensam! ... Men,
då allt kommer omkring, har jag lefvat så många
år afstängd från världen för hennes skull ... bara
för hennes skull ... Jag tror mig för den skull
ha rätt att då och då unna mig några oskyldiga
förströelser ... Du är inte bjuden?»
»Nej. Man har inte visat mig den äran!»
»Apropos, vet du hvad man berättar om dig?
Du tyckes vara på god väg att samla duktigt med
pengar! För tusan; jag undrar bara af hvem du
ärft den smaken ... Inte af din far åtminstone! ...
För öfrigt vill sannerligen inte jag klandra dig,
min gosse ... Du har drifvit mig i klämman; du
har utan förbarmande tvungit mig att ge mig; ...
du har mot din gamle onkel uppfört dig som
vargen i fabeln mot lammet ... men jag hyser
intet agg till dig ... Det finns ruter i dig. Du
drager mig till dig, du behagar mig ... trots allt!
... Ja, jag känner en riktig svaghet för dig!»
»Det är ömsesidigt,» svarade den unge
mannen och bugade sig.
Plawicki var uppriktigare än han själf trodde.
Han hyste en instinktiv vördnad för rikedomen;
hans nevö, som med framgång beträdt vägen till
rikedom, väckte en förvåning hos honom, som
gränsade till sympati. Polaniecki hörde åtminstone icke till
samma kategori som dessa malätna och utsvultna
släktingar, som man tvingas hjälpa eller förneka. Man
kunde högt omtala sina förbindelser med honom.
Innan han gick, kastade han en granskande
blick omkring sig.
»För tusan!» sade han, »du bor som en prins!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
