Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Plawicki åhörde honom med till hälften slutna
ögon och besvarade hans ord med betydelsefulla
handtryckningar.
»Låt oss gå in i salongen, min unge vän!»
sade han slutligen. »Jag skall skicka till er Marie.
Jag vet inte hvad hon skall svara. För min del
har jag alltid skattat er högt och skattar er i
denna stund högre än någonsin; jag önskar er
också af allt mitt hjärta framgång!»
Ett ögonblick därefter infann sig Marie hos
advokaten i salongen. Maszko drog fram en stol
åt henne och satte sig själf midt emot henne,
hvarpå han något cirkladt började:
»Ni ser mig här, min fröken, därför att er
herr far nyss bemyndigat mig härtill. För öfrigt
skola mina ord inte upplysa er om något nytt,
såsom ni sannolikt redan anat. Men efter som
det är mig tillåtet att åt de känslor, jag hyser
för er, gifva deras sanna namn, känner jag mig
lycklig öfver att kunna uttala dem, i fullt
förtroende till ert hjärta och er redbara karaktär.
Min fröken, jag älskar er! Jag bjuder er mitt
lif och lägger det för era fötter och bönfaller, att
ni hädanefter vid min sida, lugn och trygg, skall
gå framtiden till mötes!»
Marie teg, liksom om hon sökte samla sina
tankar.
»Jag är skyldig er ett bestämdt och uppriktigt
svar,» sade hon slutligen; »den bekännelse
jag skall göra är — jag ber er vara öfvertygad
därom — påkostande för mig. Men jag skulle
vara förtviflad, om jag längre lämnade er någon
illusion. Ni har aldrig ingifvit mig de känslor, ni
hoppats väcka i mitt hjärta; jag är säker på att
aldrig erfara dem; det är således helt enkelt min
plikt att afböja ert erbjudande.
En djup tystnad rådde på dessa ord. De rödaktiga
fläckar, som färgade Maszkos kinder, antogo
en mörk färgton; hans stålblå ögon sköto blixtar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
