- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
111

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Svaret är verkligen lika så afgörande som
smärtsamt och oförmodadt,» återtog han efter en
stund. »Skulle ni emellertid inte samtycka till
att betänka er ännu några dagar, min fröken,
innan ni slutligen tillbakavisar mig?»

»Sade ni inte nyss, att jag för längesedan
anat era känslor? Jag har således haft tillräcklig
tid till att betänka mig. Mitt svar är följaktligen
uttrycket af ett längesedan mognadt beslut.»

Maszkos röst lät torr och hård:

»Jag hade likväl af ert sätt emot mig tyckt
mig berättigad att göra er en fråga, som nu
emellertid — tyvärr! — afvisas på ett lika stolt som
obarmhärtigt sätt!»

Marie lyfte sina ögon mot honom med ett
öppenhjärtigt uttryck.

»Ja, jag tillstår det! Mitt uppförande mot
er har ofta varit obetänksamt och följaktligen
felaktigt. Jag är den första att erkänna, huru orätt
jag gjort, och ber er därför om förlåtelse!»

Maszko öfverväldigades ett ögonblick af sin
harm. Hans nerver skälfde; sårad egenkärlek
sönderslet hans bröst; men han lade band på sig.

»Tillåt mig säga ett sista ord,» sade han, i
det han reste sig. »Jag visste, huru kärt ert
Krzemien är för er; om jag för den skull köpt
detta gods, var det endast i tanke att en dag
kunna återföra er dit. Jag ser, tyvärr, att jag
misstagit mig. Också är det jag, som anhåller
om er förlåtelse! Och nu, farväl, min fröken!»

Han aflägsnade sig. Marie förblef länge
ensam, orörlig, med blekt ansikte. Hon väntade sig
icke att finna så mycket ädelmod. Och dessutom
plågades hon af en annan tanke: en sammanställning,
som alldeles af sig själf framstod för henne.
Polaniecki hade beröfvat henne Krzemien för att
få sina pengar, och Maszko hade köpt egendomen
endast i tanke att återgifva henne densamma!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free