- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
114

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Hör på, Maszko,» sade han kallt. »Jag
erkänner, att jag själf inte sagt det bästa om min
onkel, men däraf följer inte, att jag af andra bör
tåla samma fria språk, och allra minst hos er,
som i det hela gjort en ypperlig affär på Plawickis
bekostnad. Hvad min kusin angår, är jag inte
okunnig om, att hon sörjer öfver att se sin
barndoms vagga i främmande händer; men detta
bevisar i mitt tycke alldeles inte, att hon är en
fjolla eller en docka som så många andra, utan
att hon har hjärta och förstånd. Har ni förstått?»

En lång tystnad följde på dessa ord. Maszko
hade intet behof af att man underströk orden för
att han skulle förstå dem. Hans läppar började
skälfva, och mot hans bleka ansikte aftecknade
sig fläckarna på hans kindknotor skarpare och
mörkare än vanligt.

Han inskränkte sig emellertid till att med en
likgiltig åtbörd svara:

»Hvarför blir ni ond? Om mitt skämt sårat
er på något sätt ...»

Polaniecki lät honom icke svara.

»Jag blir inte ond, jag råder er endast att
en gång för alla minnas mitt råd.»

Och han utmanade honom fortfarande med
blicken.

Maszko började förlora tålamodet. »Söker han
en duell, skall han få den!» sade han mellan sina
hopbitna tänder.

»Jag går in på att minnas era ord,»
genmälde han; »men låt mig också ge er ett råd i
gengäld. Var så god att för framtiden inte mer
tala till mig i en ton, som jag inte kan tillåta
och på hvilken jag skulle se mig tvungen att
begära förklaring.»

Bukacki tyckte nu, att han borde gå emellan.

»Hvad kommer åt er båda två!» sade han
halft lugnande, halft skämtande.

Men Polaniecki, hvars sedan långt tillbaka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free