- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
116

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Dessa ord voro fulla af tröst. Visserligen lät
läkaren förstå, att en andra kris måste bli döden;
men han tycktes också lofva, att denna kris icke
skulle äga rum. Och fru Emilia klängde sig fast
vid detta hopp.

»Nej, den skall inte äga rum, den får inte
äga rum!» upprepade den olyckliga modern och
tryckte nervöst läkarens händer.

Äfven Polaniecki frågade läkarens ögon. Hade
hans ord icke endast till syfte att lugna den
förtviflade modern eller hyste han verkligen den
förhoppningen, att barnet kunde räddas?»

»Ni skall väl inte lämna vår lilla sjukling,»
frågade han, »ni skall väl inte gå, doktor?»

Men denne svarade, i det han såg honom rakt
i ansiktet, liksom för att visa, att han förstått
hans fråga:

»Jag ser ingen nödvändighet att stanna ...
Barnet är uttröttadt ... Det skall sofva länge och
djupt. Jag skall återkomma i morgon ... För i
dag kan jag anförtro det åt era omsorger.»

Därpå vände han sig till fru Emilia.

»Ni också, min fru, ni skall också gå till
hvila. All fara är förbi, jag upprepar det. Den
sjuka får inte se spåren af tårar i era ögon eller
läsa oro och trötthet i ert ansikte: hon är ännu
alltför svag för att uthärda minsta sinnesrörelse.»

»Å, doktor, betänk det ... Huru skall jag
kunna sofva?»

Men han fäste sina ljusblå kalla ögon på
henne och upprepade med befallande envishet:

»Ni skall sofva sex till sju timmar lugnt och
oafbrutet ... Då ni vaknar, skall ni känna er stark
och uthvilad ... Och nu, god natt, min fru ...»

»Än dropparna ... och dekokten?» invände
åter den unga kvinnan.

»Ni har vänner, som gärna skola aflösa er ...
Se så, lyd. Ni skall sofva, har jag sagt! ...»

Han aflägsnade sig med hastiga steg, liksom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free