- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
121

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Efter de första orden, som de växlat med
hvarandra, uppstod för den skull också en tystnad,
som endast stördes af det sjuka barnets
andhämtning, af det dystra ljudet från ett fint regn, som
slog mot rutorna. Utanför utbredde sig den mörka
och kalla natten. Timmarna skredo långsamt.
Polaniecki kände sig åter gripen af sorg.

En blick, som han kastade på Litka, gaf
honom en plötslig upplysning. Det var dårskap att
längre söka bedraga sig. Det gagnade till intet
att vaka, hoppet var fåfängt: Döden stod redan
i rummet! Ja, barnet måste dö, och ju kärare
det var för dem alla, desto obarmhärtigare skulle
denna förfärliga död visa sig!

Plötsligt tyckte han sig märka, att barnets
stora ögon fäste sina blickar på honom med en
stum bön.

Han vågade icke röra sig i tanke att det blott
var en sinnesvilla; men nej ... Litka smålog, och
därpå hörde han henne helt sakta mumla:

»Herr Stas?»

»Här är jag, Lison ... Hur känner du dig?»

»Bra! Hvar är mamma?»

»Mamma kommer snart. Vi ha tvungit henne
att sofva litet.»

»Ah, tant Marie är också här!» sade hon.

Sedan någon tid hade hon, för att bättre
beteckna sin tacksamhet mot den unga flickan, gifvit
henne detta förtroliga namn.

Fröken Plawicka hade stigit upp, då hon
hörde barnets röst; hon gick fram till
nattduksbordet, där hon tog en flaska och började räkna
dropparna, som en och en af en lugnande medicin
föllo i en med vatten till hälften fylld matsked.
Därefter förde hon skeden till den lilla flickans
läppar.

»Tack!» sade denna med en röst så svag som
en fläkt.

Tystnaden rådde åter några ögonblick. Regnet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free