Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svikas, kunde en stegring af priset å spannmål
inom rikets gränser likväl icke utebli. Så vidt det
stod i mänsklig förmåga hade Polaniecki sålunda
förutsett allt, beräknat allt — och Bigiel ägde,
oaktadt sin räddhågade försiktighet, ett alltför
utpräglad affärssinne för att icke nödgas erkänna, att
de verkligen hade ganska stora utsikter, som det
vore orätt att icke draga nytta af.
Efter några dagars trägna öfverläggningar
antogos för den skull också Polanieckis förslag i
hela deras vidd. Abdulski, som var förste
bokhållare, begaf sig, försedd med husets fullmakter,
också i väg för att göra upp kontrakten om
uppköp af tillgängliga spannmålsförråd.
A sin sida reste Bigiel till Tyskland.
Polaniecki blef sålunda ensam och upptogs helt och
hållit af affärerna och husets förvaltning; han
arbetade dag och natt och visade sig ingenstädes.
»Sedermera,» tänkte han, »skall jag få tid att
tänka på allt det andra.»
Med »allt det andra» menade han sin själs
och sitt hjärtas rättigheter, d. v. s. de band, som
fäste honom vid Gud, människorna och världen.
Han unnade sig emellertid att infinna sig
för att säga farväl åt fru Emilia, som skulle
inträda såsom novis i ett af stadens kloster.
Han fann henne lugn, nästan glad, men hans
hjärta sammanpressades vid hans åsyn. Hennes
ansikte hade på sina ställen pärlemorens
genomskinliga skiftningar, vid tinningarna aftecknade
sig de blå ådrorna. Hennes skönhet syntes nästan
öfvernaturlig, och Polaniecki tänkte: »Det är ett
farväl för alltid. En månad af detta lif skall
döda henne. Af denna vänskap härflyter på detta
sätt endast ytterligare en sorg, ytterligare en olycka!»
Hon talade med honom om sitt beslut som
om den naturligaste sak i världen, en oundviklig
följd af den kris, hon genomgått, och den enda
tillflykt, där hon, beröfvad allt stöd, dädanefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
