Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtbörd, med den omedvetna egoismen hos en
person, som står framför en annan, hvars förlägenhet
föga rör honom.
»Bah!» anmärkte han ... »Jag skall i nödfall
återköpa Krzemien af er ... men hvad som händt
er, är inte trefligt, det medger jag gärna ... Hvad
tänker ni göra med den där Gatowski?»
»Betala hvad jag är skyldig honom. Ni har
lofvat vara vittne vid mitt bröllop. Vill ni vara
mitt vittne vid en duell?»
»Sådant nekas inte.»
»Tack. Gatowski har tagit in på Hôtel de
Saxe, jag påminner er härom.»
»Godt, jag skall i morgon inställa mig hos
honom.»
Polaniecki gick med dessa ord ut, ty han
skulle tillbringa aftonen hos Plawickis. På vägen
talade han för sig själf:
»För tusan! Man skämtar inte med Maszko ...
Saken skall inte bli lätt att ordna ... en, när
allt kommer omkring, hvad gör det mig? Hvad
angå de där båda mig? Det är detsamma, människan
är i alla fall förtvifladt ensam här på
jorden!»
Plötsligt hade han den uppenbarelsen, att den
enda person, som intresserade sig för honom, som
tänkte på honom, var Marie.
Han kände detta ändå djupare af hennes
mjuka och innerliga handtryckning, då han
inträdde i Plawickis salong. Hon mottog honom
med ljufva, välkomnande ord och sade med ett
uttryck af ömhet i sin röst:
»Jag hade en förkänsla af att ni skulle
komma. Se där, er tekopp väntar er!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
