Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Plötsligt kom honom en glödhet fläkt att rysa;
han grep henne och hans läppar sökte hennes.
Men hon vände bort hufvudet, så att han endast
snuddade vid hennes tinning och hennes hår. I
mörkret, som insvepte rummet, hörde man ett
ögonblick endast deras tunga andhämtning. Slutligen
frigjorde sig Marie.
Husjungfrun bar in ljus. Polaniecki, som åter
sansat sig, blef förskräckt öfver sin djärfhet. Om
han förolämpat Marie, om han icke skulle erhålla
hennes förlåtelse? Emellertid märkte han till sin
öfverraskning, att den unga flickans drag icke
förrådde minsta spår till vrede eller missnöje.
Med nedslagna ögonlock, glödande kinder och
håret litet i oordning, tycktes Marie förvirrad och
liksom berusad ... Det kom sig däraf att hon erfor
liksom ett mild våld ... Hennes kvinnliga
aningsförmåga uppenbarade för henne, att, innan hon steg
öfver den obekanta tröskeln, måste hon offra något
af sig själf, och på samma gång var hon beredd att
af kärlek, af undergifvenhet, af aktning för de
rättigheter, hon tillerkände den älskade mannen, stiga
öfver densamma.
Äfven Polaniecki kände sig genomträngd af en
liflig tacksamhetskänsla. Han tyckte sig åter älska
Marie, såsom han förut älskade henne, före Litkas
död ... Han hade klart för sig, att han aldrig
kunde visa henne tillräcklig finkänslighet eller
aktning. Han fattade åter hennes hand och förde
den vördnadsfullt till sina läppar.
Marie lyfte sina fuktiga ögon mot honom:
»Förutsatt att du själf blir lycklig!»
»Man kan inte vara annat tillsammans med
dig ... Därpå var jag säker första gången jag såg
dig på Krzemien ... Sedermera grumlades denna
sköna harmoni. Jag trodde, att du skulle gifta
dig med Maszko ...»
»Jag har varit stygg, jag ber dig förlåta mig!
Min käre ... min käre herr Stas.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
