- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
155

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Maszko lät hufvudet sjunka ned på kudden
och förblef tyst några ögonblick, hvarefter han
mumlade, liksom om han talade för sig själf:

»Jag skulle verkligen vara färdig att älska
henne ...»

»Det bör ni också göra ... Farväl.»

Tanken på, att han skulle träffa Marie, att
den unga flickan skulle taga emot honom med glädje
och af kärlek klappande hjärta, skänkte honom en
utsökt njutning.

Han ropade an en droska och lät köra sig till
Plawickis ... I tankarna öfvervägde han hvad han
skulle säga åt Marie; han beredde sig till ett helt
litet tal, hvari känsla och förstånd skulle hålla
hvarandra i jämvikt, såsom det anstår en praktisk
man, hvilken slutligen funnit hvad han sökt,
men gifte sig fastmer af klokhet än af kärlek.

Man måste icke ha väntat honom ännu, ty i
alla rummen rådde ett halfmörker, i hvilket den
nedgående solens sista återsken slocknade.

Stas böjde sig öfver den unga flickans hand,
som han förde till sina läppar, glömsk af alla de
förnumstiga ord, som han nyss just läst öfver. Med
upprörd och osäker stämma frågade han henne:

»Har ni erhållit mitt bref och mina blommor?»

Hon böjde jakande på hufvudet.

»Och har ni måhända också anat, hvad detta
budskap skulle yppa för er?»

Maries hjärta klappade så häftigt, att hon icke
kunde få fram ett ord.

Åter frågade Polaniecki henne:

»Vill ni foga er efter Litkas vilja? Vill ni
bli min?»

»Ja!» svarade Marie.

Nu blef det hans tur att förgäfves söka ord,
som kunde uttrycka hans tacksamhet. Han nöjde
sig för den skull med att trycka sina läppar mot
den unga flickans händer, och medan han sålunda
höll dem i sina händer, drog han henne till sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free