Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej,» svarade fru Polaniecka. »Det är
porträttet af en liten väninna, som är död.»
Dödens tragiska skugga ökade endast skaldens
sympati och beundran af det verkligen änglalika
ansiktet. Han betraktade bilden, ömsom aflägsnade
den från, ömsom åter förde den närmare sina ögon.
Slutligen sade han:
»Det finns emellertid en likhet ... Någonting
i blicken ...
Men Polaniecki tog ifrån honom fotografien
och satte den tillbaka på sitt skrifbord. Hans
kärlek till den lilla aflidna flickans minne var så stor,
att skaldens antydan af en likhet med Maries drag
syntes honom som ett vanhelgande.
»Aldrig i lifvet!» utropade han. »Inte minsta
drag ens. Hur kan man ens jämföra dessa båda
ansikten?»
»Jag tycker som ni,» instämde Marie, ehuru
Stas öfverdrifna förtrytelse smärtade henne.
Men han envisades och tog nu fru Maszko
till vittne.
»Kände ni Litka, min fru?»
»Ja.»
»Det är sant, ni såg henne en gång hos Bigiels!»
»Ja.»
»Finns minsta likhet mellan henne och min
hustru?»
»Nej.»
Zawilowski, som redan tillbad Marie, vredgades
på sin chef öfver dessa hans föga grannlaga
invändningar. Men Stas, som hade sina blickar
fästa på fru Maszkos gestalt, som på utsökt sätt
aftecknades af hennes höghalsade klädning, tänkte:
»Hon är ändå ganska frestande!»
En stund efteråt aflägsnade sig herr och fru
Maszko. Advokaten kysste Maries hand och sade:
»Jag måste resa bort på några dagar: en
viktig angelägenhet kallar mig till Petersburg; jag
hoppas, att ni inte skall glömma bort min hustru ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
