Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tionde kapitlet - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då Marie var allena med sin man och skalden,
påminde hon den senare om det löfte, han gifvit
henne, att uppläsa sitt nya poem, med titeln:
»På tröskeln». Han efterkom genast hennes begäran,
ett sådant herravälde utöfvade hon redan öfver
hans själ. Han förvånade sig öfver sitt mod,
öfver det nöje han erfor af att höra den unga
kvinnans loford, loford, som åtminstone voro
uppriktiga, tänkte han. Hon hänförde honom med
sin enkelhet, sin godhet och hela sitt väsens
utsökta behag.
Då han i sin ordning gått sade Polaniecki
leende:
»Det djuret har verkligen talang. Har du
märkt, så han förändrat sig?»
»Han bär hår och skägg kortare.»
»Och hans haka framträder bara så mycket
skarpare.»
Han hade stigit upp och ordnade utsikterna
från Italien; därpå gick han fram till bordet och
tog Litkas fotografi.
»Jag tar den här in i mitt arbetsrum,» sade han.
»Men du har ju redan en?»
»Ja, men jag vill inte, att den här skall
vara utsatt för allas blickar. Den första bästa,
som kommer, gör sina anmärkningar, och det
retar mig. Du tillåter väl?»
»Gör som du vill!» svarade Marie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
