- Project Runeberg -  Familjen Polaniecki /
204

(1906) [MARC] Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upplefva! Vi skulle roa oss som drottningar!...
O, måtte de älska hvarandra! Jag förutser det nu.
Världen är så tråkig, att ett dylikt skådespel väl
förtjänar våra bemödanden och våra försök. För
mig synes saken inte alltför svår. Tant Bronicz
upprepar hon också: ’Hvar skall hon finna en sig
värdig make?’ Jag fruktar, att jag tröttat dig
litet, men det är så ljuft att prata, att ordna
något!»

I själfva verket gjorde detta fågelkvitter Marie
alldeles yr i hufvudet. Då Stas kom in, meddelade
hon honom emellertid de förslag, som rörde
Zawilowski och Linetta.

»Fru Osnowska måste ha ett mycket godt
hjärta, och därför tycker jag mycket om henne.
Men herre Gud, hvad hon är öfverspänd!...
Hvilken massa infall hon har!»

»Säg snarare, att hon inte är riktigt klok.
Skillnaden är stor. En öfverspänd ande går nästan
alltid hand i hand med hjärtat ... Hon däremot
syndar oftast till följd af sin hjärtlöshet ...
Hufvudet brinner, medan hjärtat är is ...»

»Du tycker inte om fru Osnowska?»

Polaniecki kunde i själfva verket icke tåla henne.
Men i stället för att förneka eller bekräfta sin
motvilja började han denna gång betrakta sin
hustru med en viss nyfikenhet. Hennes upplösta
hår föll i vågor ned på kudden, och på denna
mörka bakgrund aftecknade sig hennes tjusande,
litet själfsvåldiga ansikte som en blomma. Hennes
ögon syntes mer klart blå än vanligt; mellan
hennes halföppnade läppar, glänste hennes små hvita
tänder, som pärlor i ett skrin. Polaniecki böjde
sig ned öfver henne och mumlade med förändrad
röst:

»Hvad du är vacker i afton!»

Med blossande ansikte täckte han den unga
kvinnans mun och ögonlock med kyssar.

Men hvar och en af dessa kyssar gaf henne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polaniecki/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free