Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att denna fruktansvärda rival en dag kunnat icke
allenast sätta sig i besittning af honom såsom sin
make, utan äfven kunnat ha honom till älskare.
Tusen tankar genomkorsade som blixten
hennes hjärna. Hon satt ännu kvar en stund, till
dess man serverat supén. Hennes man hade det
olyckliga infallet att i en skål för de nyförlofvade
upprepa sin beryktade fras: »Jag önskar, att ni
måtte bli lika lyckliga, som jag är med Annette.»
Stas och Zawilowski kunde icke afhålla sig från att
växla en blick. Fru Osnowska uppfångade denna
blick och tviflade nu icke längre på, att Polaniecki
hört hennes samtal. Han måste ha omtalat det
för sin hustru, ty hon hade märkt, att Maries
blickar nyfiket fäst sig på henne. Hon fattades
af vrede och begär att hämnas ... Ehuru
tankspridd, glömde hon likväl icke sina plikter som
husets värdinna och ordnade efter supén dans.
Det visade sig emellertid, att skalden icke kunde
efterkomma den gode Osnowskis uppmaning att
»taga sin fästmö i sina armar», alldenstund han
aldrig i sitt lif dansat. Fru Bronicz och Linetta
blefvo icke litet öfverraskade, om icke rent af
kränkta häraf. I stället var den vackre Kopowski
fullständigt hemma i danskonsten. Han fick också
den äran att föra Linetta. De bildade ett tjusande
par; allas blickar följde dem, och Zawilowski led.
Han såg henne luta sitt hufvud med de guldgula
lockarna mot Kopowskis axel, han såg dem båda
hjärta mot hjärta, bortförda i valsens hvirflar,
sammangjutna, så att säga, till en enhet och en
harmoni. Då förstod han dansens lockelse; han
förstod, att hon aflägsnade sig från honom och
närmade sig den andre; han förebrådde sig bittert
sin oerfarenhet och tafatthet. Det sorl af
beundran, som han hörde från alla håll, bragte honom
utom sig: »Hvilket hänförande par!» Och målaren
Zwirski, som satt bredvid honom, sade:
»Hvilken vacker gosse är han inte!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
