Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hå, hå! Min fru beskyddar sin forne
tillbedjare ... Det ger mig åtskilligt att fundera på!»
»Nej,» sade hon och skrattade också. »Det
är inte fråga om Maszko, utan om dig. Är det
mödan värdt, att min stackars Stas gör sig
bekymmer för några tusen rubel?»
Han smekte hennes hår med afvigsidan af
handen.
»Du är ändå en bra god liten hustru!»
Efter ett ögonblicks tystnad tillade han:
»Nåväl! Beslut dig: ett, två, tre ... Ska vi
gifva honom dem eller inte?»
Utan att svara började hon blinka. Båda två
kände sig helt upprymda. Men Polaniecki låtsade,
som ville han låta be sig ... Mellan tänderna
mumlade han:
»Så där är det att stå under toffeln ... Se så,
min gubbe, ut med dig midt i natten på
landsvägen och gå och bed herr Maszko ha den
godheten att taga emot dina pengar, därför att det
bortskämda barnet har beslutit det!»
Marie kände sitt hjärta öfverflöda af glädje:
han kallade henne »sitt bortskämda barn». All
hennes sorg, hennes ångest, hennes oro försvann
genom detta smekords trollmakt ... Hennes
strålande blickar hvilade på honom med obeskriflig
ömhet.
»Måste du ovillkorligen gå dit i kväll då?»
frågade hon.
»Visserligen! Klockan åtta i morgon reser
Maszko.»
»Låt spänna för schäsen.»
»Onödigt, vädret är vackert och vägen inte
lång; jag skall gå till fots.»
Han omfamnade henne och begaf sig i väg
med sin checkbok i fickan.
På vägen tänkte han på sin hustru och de
rika skatter han funnit hos henne. Hvad hon var
för en god och ädel varelse! Om man verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
