Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stånd till att fordra säkerhet i hennes lifränta.
Och det kan jag inte förlåta henne!»
Fru Maszko gaf honom en blick från sina grå
och matta ögon, i hvilka syntes liksom en blixt af
beundran. Denna djärfhet, denna sinnesnärvaro,
denna världsmannen utmärkande vändning, som
han gaf åt sin brutala lystnad, imponerade på
henne. I detta ögonblick föreföll henne Polaniecki
vacker och eftersträvansvärd och mycket
öfverlägsen hennes man.
»Förlåt mig!» sade hon.
»Det skall nog inte bli så lätt! Ni anar inte
hvilken hårdnackad människa jag är!»
»Det tror jag inte,» sade hon med ett kokett
leende, medveten om sin styrka och sin tjuskraft.
Han satte sig bredvid henne och höll tekoppen
med ferberaktig hand... Åter greps han af
sinnenas berusning. Under det tunna tyget i hennes
klädning kände han värmen från den unga
kvinnans kropp, och detta gaf honom liksom en
elektrisk skakning. Åter påminde han sig det sätt,
hvarpå hon sade: »Min man kommer!» Så kunde
endast en kvinna tala som var beredd på allt!...
Vid denna tanke förvandlades hans åtrå till en
tygellös glädje... Han behärskade sig icke längre...
Ett ögonblick sökte hans fot hennes under
bordet; men plötsligt blygdes han för sin
tölpaktiga grofhet... Efter som det endast var en
tids- och tillfällighetsfråga, kunde han ha tålamod...
Tillfället, den gynnsamma stunden, skulle snart
komma, och i den rysning, som vid denna tanke
genomilade honom från hjässan till fotabjället, såg
han ett löfte om en förestående eldig hänförelse.
»Jag har glömt min käpp,» sade han slutligen...
»låna mig din... jag angreps af hundar på
hitvägen.»
Det var icke sant; ingen hund hade angripit
honom; men han ville stanna, vore det också blott en
enda minut, ensam med den unga kvinnan. Knappt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
