Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade för den skull advokaten aflägsnat, sig, förrän
han närmade sig henne och med kväfd röst mumlade:
»Ni ser, hvad jag lider!»
Hon märkte i själfva verket hans upphetsning,
hans gnistrande ögon, hans skälfvande näsborrar.
Hon greps af oro och fruktan. Men han tänkte
endast på dessa ord, som för honom voro
liktydiga med en bekännelse: »Min man kommer!»
och samme man, som nyss föresatt sig att ha
tålamod och vänta, satte nu allt på ett kort.
»Jag älskar er,» sade han med lidelsefull röst.
Hon stod framför honom med nedslagna ögon,
liksom förvirrad och förvandlad till sten af
tjuskraften i hans ord, som öppnade ett nytt skede i
hennes lif. Hon vände långsamt bort hufvudet
för att undvika hans blick. Under den tystnad, som
rådde, hörde man deras tunga andhämtning. Därpå
ljödo Maszkos steg från rummet bredvid.
»I morgon!» mumlade Polaniecki.
Men det låg något befallande i hans ton.
Hon stod fortfarande orörlig med nedslagna ögon,
liksom förstenad.
»Här är käppen,» sade Maszko. »Jag skall i
morgon vara borta hela dagen; kanske du vore så
vänlig att göra denna stackars ensling ett besök!»
»God natt!» inföll Polaniecki.
Nästa ögonblick befann han sig allena ute på
vägen, som bjärt upplystes af månens strålar.
Han tyckte sig stiga ur ett bad af lågor. Den
nattliga friden gjorde ett så skarpt afbrott mot
upproret i hans sinnen, att den syntes honom något
alldeles utomordentligt.
Det första intryck, för hvilket han i sina
tankars villervalla förmådde göra sig reda, var, att
han slutat striden med sitt samvete, upphört med
sin tvekan och sitt tvifvel... Han hade bränt
broarna bakom sig... En röst i hans själ ropade
visserligen till honom, att han icke var annat än
en usling... Men till och med detta samvetskval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
