Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 269 –
det han behagade ålägga sig själf . . . Fisken hade
bitit på kroken . .. Frestelsen, befriad från tviflet,
framstod åter i hela sin styrka. . . Han bad fru
Maszko nästan om ursäkt för att han ett ögonblick
tviflat på henne, för att han — om också blott
under fem minuter — hållit henne för en hederlig
kvinna .. . Han visste hädanefter, huru han borde
bedöma henne. Hon var icke mera för honom ett
oåtkomligt föremål, om hvilket hopp och fruktan
tvistade . . .Instinktivt föreställde han sig numera
henne såsom sin egendom, en honom tillhörig sak,
alltid förledande, men just därigenom också mindre
värd. Sedan dörrarna sålunda öppnats, varseblef
han med öfverraskning, att han lättare skulle lyda
dygdens maningar. Han kom ihåg allt hvad han
förut sagt om äktenskapsbrott; ännu en gång
återvände hans hjärta till Marie; ännu en gång tänkte
han på de skatter, som funnos hos henne, på
hennes förestående moderskap, på det absoluta lugn,
på den sanna lycka han njöt vid hennes sida; och
slutet på alla dessa tankar blef, att han skulle
åka till staden, utan att begifva sig till fru Maszko.
Han gaf befallning om att spänna för,
omfamnade Marie, sade till afsked ett »roa dig duktigt»
och for bort. Den modstulenhet, han på morgonen
erfarit, hade försvunnit. . . Full af lif och energi,
kände ban sig nöjd med sig själf och med världen
. . . Hans förtroende till sin karaktär och till sina
egna krafter återföddes. Fru Maszkos missräkning,
då hon skulle få veta, att han farit bort utan att
ens ett ögonblick besöka henne, förskaffade honom
ett elakt nöje. Han kände behof af att hämnas
på henne för det fysiska intryck, han erfor i
hennes närvaro . . . Det bjudningsbref, hon skickat till
Marie, hade till den grad ökat hans förakt för
henne, att han kände sig stark nog att motstå
frestelsen, äfven om han stode framför benne.
»Om jag ändå skulle titta in i förbifarten,»
tänkte han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
